Del 2:3 Kingare på vift - Markus Lindgjerdet

Framgångarna fortsatte och svårighetsgraden stegrades när ni tillslut tog klivet upp i SSL 2017/18. Hur var det att kliva upp i världens bästa liga och vad var den största utmaningen där och då? - Vi inledde kvalet med att slå Kalmarsund och när man ser tillbaka på den matchserien kan man inte bli annat än stolt. Att vi lyckades vinna den sista matchen trots att Kalmarsund hade vunnit rätt överlägset på vår hemmaplan visade på mental styrka. Vi fick mycket skit från läktarhåll men lyckades behålla lugnet och var kyliga när det blev straffar. Där drog vi det längsta strået och när Jirebeck avgjorde så kändes det helt otroligt! Därefter väntade Gävle och vi gick in i den matchserien med mer självförtroende efter att ha slagit ut favorittippade Kalmarsund med bland annat Kim Nilsson i laget. I den första matchen var Gävle helt klart bättre och vi fick kniven mot strupen när vi var tvungna att vinna på hemmaplan. Då fick vi bra hjälp från våra supportrar och vi lyckades vinna och få matchserien till en tredje avgörande fight på bortaplan. Den sista matchen var lite mer avvaktande än de tidigare. Bägge lagen visste att mycket stod på spel och ville inte göra några misstag. Det stod 3-3 efter andra perioden och resultatet stod sig även efter tredje perioden samt efter förlängning. Martin Cyrén spikade igen och vi vann även denna straffläggning. Där och då var det ren eufori. Att få fira avancemanget på planen tillsammans med alla supportrar är ett minne som jag aldrig kommer glömma. Det blev tillslut två säsonger innan det blev degradering till allsvenskan. Men vad har du tagit med dig från SSL säsongerna och hur har det påverkat/präglat dig som innebandyspelare efter det? - Jag tror att de två säsongerna har gett mig väldigt mycket som innebandyspelare och som person. I Allsvenskan spelade vi många matcher där vi var mycket bättre än motståndarna och vi visste att vi skulle få ett visst antal poäng. Men i SSL var varje match livsviktig för vår överlevnad i serien. Du visste om att du behöver prestera bra varje helg om laget skulle ha en chans att vinna. Du lärde dig också att ladda om snabbare. Matcherna kom tätare inpå varandra och du behöver göra ditt bästa för att förbereda kroppen inför nästa fight. Tiden i SSL med Örebro gjorde att jag ville fortsätta utvecklas och tävla med de allra bästa. Det har gett mig energi till att fortsätta kämpa trots skador eller nederlag. Jag tror det är viktigt att man får uppleva framgång och motgång. Du har varit med om att avancera i divisionerna ett gäng gånger men har tyvärr också upplevt det motsatta att åka ner en division. Är det på nått vis samma känsla fast motsatt? Motsvarar glädjen att klättra upp besvikelsen att trilla ner? - Minnena från när vi gick upp till Allsvenskan och SSL är helt klart starkare än när vi degraderade. Det känns rent ut sagt skit att åka ur, att förlora så många matcher. Men när du lyckas med vad vi gjorde, speciellt avancemanget till SSL, så blir alla intryck så mycket starkare när du får fira med dina lagkamrater, tränare, supportrar, familj etc. Kan man ta med sig något från de upplevelserna och ha med sig i sitt dagliga spel? - När det gäller degradering så vill du kämpa för att det aldrig händer igen. Det blir bensin/energi för att jobba ännu hårdare nästa säsong och undvika något liknande igen. När det gäller avancemang så jobbar du för att få uppleva något sådant igen. Sedan gäller det att vara "bäst när det gäller" i matcher där det ska avgöras. Det kan vara lätt att säga men desto svårare att få till i dessa typer av matcher. Vad jag har tagit med mig är att göra de enkla "sakerna" riktigt bra i dessa avgörande situationer. Om du får ranka lite minnen här nu, vad är de starkaste minnena från tiden i IBF Örebro? - JAS guldet samt när vi gick upp i SSL. Dessa minnen bär jag med mig resten av mitt liv. Sista delen kommer imorgon! 😊 Örebro - Division 1 1kommentar

Del 1:3 Kingare på Vift - Markus Lindgjerdet

De första stegen innanför sargen tog han i IBK Öster/Brickebackens IF. Som 16-åring tog han klivet över till seniorinnebandyn och Karlskoga IBF 2009/10. Två säsonger med spel i bland annat division ett, innan IBF Örebro hörde av sig och ville värva hem talangen till Örebro igen. Sagt och gjort. Stark debutsäsong med 20 mål och 33 p på 23 matcher för Örebro i division 1 kommande säsong. Framgångarna och resan fortsatte med full fart framåt och han deltog i Örebros båda SSL säsonger. Han fortsatte i Örebro till säsongen 20/21 då tillfället att prova på spel i utlandet dök upp. Han är mitt uppe i utlandsäventyret och är inne på sin tredje säsong i Schweiz med HC Rychenberg Winterthur. Diverse framgångar på olika plan har krönts med landslagspel för Norge där han bland annat deltagit i fyra världsmästerskap och är noterad för 28 VM poäng på lika många matcher. Herzliches Willkommen zu Kingarna på Vift - Markus Lindgjerdet. När jag läser på om dig så är det första jag ser den Norska flaggan, hur är din anknytning till Norge? - Min pappa är norsk, han flyttade till Sverige när han var klar med skolan. Vi har alltid haft mycket kontakt med släkten i Norge och firat nationaldagen i Trondheim där pappa kommer ifrån. Han lärde oss också att stötta Norge i framförallt skidskytte där en stor förebild var Ole Einar Björndalen. Så i min uppväxt har jag haft mycket som gjort att jag känt stolthet av att vara norsk. Hur är känslan att dra på sig den norska dressen och få representera sitt land, i VM framförallt? - Den känslan är väldigt speciell. Inför och under nationalsången blir jag nog främst stolt och nervös. Det är något speciellt med att få sjunga nationalsången tillsammans med sitt lag och folket på läktaren, däribland sin familj. Sen är det ju självklart en helt fantastisk känsla att spela. Om vi backar till rötterna. IBK Öster och Brickebackens IF, vad minns du från denna tiden? - Det var roligt. Då handlade det mer om att ha kul och spela med sina kompisar. Vi var samma grabbar som spelade fotboll under vår/sommar och innebandy under höst/vinter. Så i början av tiden i Brickebackens IF var det mer en hobby än att drömma om att spela i högsta ligan. Det kan bero på att vi inte hade något herrlag att se upp till i föreningen, det var liksom bara juniorverksamhet. Efter några år började jag och några andra 93or spela med 92orna som var duktiga. Då märkte man att vi började utvecklas och kunde göra bra matcher mot de bättre lagen i länet. Det var egentligen då jag började inse att jag var en okej spelare. Jag fick vara med och vinna DM guld med 92orna och efter det ville jag utvecklas och bli bättre. Sen gjorde du en liten utflykt och byggde på erfarenheterna i Karlskoga med seniorspel i olika divisioner. Vad har du tagit med dig från de två säsongerna? - Jag bytte till Karlskoga för att jag ville testa något nytt och för att utvecklas. Jag blev inte uttagen till distriktslaget när jag var 15 år och tog det hårt. Jag tyckte jag förtjänade en plats i det laget och när jag inte fick chansen där så valde jag istället möjligheten att byta från Brickebacken till Karlskoga. Det första året var verkligen "se och lära". Det var ett stort steg att gå från Brickebacken och spela med sina vänner till att plötsligt spela med herrar och tävla på riktigt. Träningarna var tuffare och allt gick så mycket snabbare, men jag minns att jag verkligen njöt av utmaningarna. Det var begränsat med speltid till en början vilket kändes tufft. Jag märkte att jag utvecklades ju längre säsongen gick och ville bevisa vad jag gick för, men det var bara att acceptera situationen och visa tålamod. Det blev några insatser där jag gjorde bra ifrån mig och det gav mersmak till att fortsätta jobba hårt inför nästa säsong. Därför blev det ett andra år i Karlskoga, för att jag ville se vad jag gick för i division 1. Mitt starkaste minne från tiden i Karlskoga är när vi spelade mot Axberg på hemmaplan mitt andra år. Det var många spelare i Axberg som kände till mig och jag kände till dem eftersom många av oss gick på samma skola (Virginska) så det var en del snack inför och under matchen. Det var även viktiga poäng på spel då bägge lagen kämpade för sin överlevnad i division 1. Axberg ledde med 5-4 men vi vände och vann tillslut med 7-5, och jag gjorde 3 mål. Det var en riktigt härlig känsla som jag alltid kommer bära med mig. Min tid i Karlskoga har betytt mycket för mig. Jag växte som spelare och person i Karlskoga och där fick jag lära mig att hårt jobb lönar sig. Det var nödvändigt för min utveckling att testa på utmaningarna där och jag är så tacksam för de fantastiska tränarna och spelarna jag fick spendera tid med och utvecklas med. Efter det blev det återtåg till Örebro och IBF Örebro. Säsongen 2011/12 var en framgångsrik säsong på många sätt. Förutom en bra säsong i division ett så blev det även lite DM-finaler men kanske var framgångarna på Innebandyfesten bäst? Vad minns du från denna säsong? - Det kändes väldigt spännande när Janne hörde av sig och berättade om planerna med att satsa hårt på Juniorallsvenskan och division 1, därför valde jag att byta till Örebro och jag var väldigt taggad på det som väntade. Vi gjorde bra ifrån oss i division 1 men Juniorallsvenskan var väldigt rolig och det är väl den resan jag minns bäst. Vi hade många spelare som spelade både i division 1 och JAS. Det gjorde att vi blev en väldigt bra grupp med många som gillade att tävla och som också utvecklades enormt denna säsongen, därför tror jag att vi lyckades så bra. Bortsett från "Innebandyfesten" var matcherna mot Järfälla och RIG Umeå i JAS häftiga. Att slå Järfälla som var en kandidat till att vinna JAS gav oss mycket självförtroende. Därefter väntade RIG Umeå som hade många duktiga spelare. Vi hade enormt stöd från läktaren i Mellringe, jag tror det var fullsatt när vi lyckades kriga till oss en plats till Innebandyfesten. Vi gjorde en jättebra match i semifinalen mot Partille och vann med 12-6. Då väntade Hagfors i finalen. Vi började lite nervöst och låg under med 5-1 efter första perioden. Men jag minns snacket vi hade i pausen, att vi skulle släppa handbromsen och våga spela modigt. Vi bestämde oss gemensamt för att gå ut och vända på matchen. Vi kom ut i andra perioden med en helt annan energi och efter vårt andra mål började vändningen. Fokuset var helt inställt på att vinna matchen och det lyckades vi med. Att få fira med alla tillresta supportrar var otroligt häftigt. Det känns alltid bra när jag tänker tillbaka på den tiden. Jag minns alla lagkamrater, tränare, supportrar och matcher. Vi tillsammans hade lyckats med något som inget lag tidigare lyckats med från Örebro. Framgångarna fortsatte och svårighetsgraden stegrades när ni tillslut tog klivet upp i SSL 2017/18. Hur var det att kliva upp i världens bästa liga och vad var den största utmaningen där och då? Fortsättning kommer imorgon. 😊 Örebro - Division 1 1kommentar

Emil Saverstam är tillbaka i Örebrotröjan!

Vi är glada att meddela att Emil återvänder till vårt lag efter två säsonger i Karlstad IBF. Hans återkomst visar vilken riktning vi är på väg mot, att en sådan talangfull spelare vänder hem. Trots att Emil hade en del skadeproblem förra säsongen har han genomgått en lyckad operation och rehabilitering. Hur många säsonger blev det? 2 år! Du har de senaste två säsongerna spelat i Karlstad och upplevt allsvenskan, kvalspel och spel i SSL, hur summerar du de två säsongerna? Min tid i Karlstad har varit väldigt rolig. Jag har utvecklats väldigt mycket av dessa år och det har varit nyttigt att byta miljö och lag för att få andra perspektiv på innebandyn. Tyvärr drog jag på mig en korsbandsskada som höll mig borta från spel nästan hela år två men hela år ett och fram till skadan var väldigt lärorik. Att vinna SSL-kvalet kommer jag bära med mig många år framöver som ett av mina bästa idrottsminnen. Vad gjorde att det blev IBF Örebro igen? Jag tror inget lag har den gruppdynamiken och kemi som finns nedärvd i IBF Örebro och den blir tydligare när man inte längre är en del av den, vilket jag har saknat! Jag trivs väldigt bra i IBF Örebro och i staden så efter två år på utflykt kändes de rätt att flytta hem igen. Kärnan av laget är densamma som när jag lämnade så det ska bli riktigt kul att återförenas igen. Vad är det för spelmässig skillnad på den Emil som lämnade oss och som nu kommer tillbaka? Jag kommer hem i en mycket bättre fysisk form och har en bättre förmåga att värdera situationer nu. Jag spelar ett spel där risker finns och dessa har jag lärt mig värdera bättre. Jag är två år äldre nu med allt vad det innebär så hoppas kunna ta ett större ansvar både på och utanför planen. Jag har fått se vad som krävs för att ta sig upp ifrån en serie och hoppas kunna bidra med den kunskap så att IBF gör de nästa säsong. Vad har du för förväntningar på kommande säsong? Mina förväntningar är att vi är uppe och slåss i toppen och är med i snacket som ett av de lagen som ska upp i Allsvenskan igen. På pappret har vi ett bra lag och hoppas att denna fina säsong i ryggen ska lägga grund även för nästa säsong. Ska även bli kul och komma hem och för första gången i livet spela i samma lag som lillebror. Tack för att du tog dig tid och kör hårt! Örebro - Division 1 0kommentarer

Visa fler nyheter